Finns det på riktigt någon som tycker om att få en fontänorgasm? Jag har alltid undrat hur det skulle kännas, med tanke på att det verkar vara relativt svårt att få. Men tänkt att träffar man någon med lite knowledge about it så borde det väl gå. Och det gjorde jag. Dvs träffade någon som förstod hur man starta kranen. Det gick utav bara helvete och jag fick så sakteliga småpanik i hela kroppen. Jag vred mig som en häst som lider utav kolik, såg förmodligen alldeles skräckslagen ut och skrek rakt ut: "Tamejfan du får sluta, jag kissar på mig". Men så blev jag alldeles fasthållen med löftet om att om jag bara slappnade av skulle det bli helt kick-ass. Seriöst, hur lätt är det att ligga helt still, samtidigt som det känns som att man när som helst kommer pissa ner hela rummet. Dessutom när det är första gången man har sex med den personen. Så plötsligt känner jag hur det swooshar till därnere och en nöjd, mycket glad kille möter min blick...

- Där ser du, du kan också få fontänorgasm!
- Är du säker på att det inte är kiss?
- Ja, det brukar kännas så!

Men allvarligt, vaddå brukar kännas så? Ska det kännas som att man när som helst kommer pinka ner både säng, kille och resten utav mänskligheten och samtidigt tycka att det är skönt? Jag var tvungen att fråga runt bland mina tjejkompisar. De hävdar detsamma: "Det känns som att man ska kissa på sig". Jaha, det var ju mindre kul. Det innebär att jag förmodligen njuter mer i ensamhet på toaletten då jag själv kan bestämma flöde, än när någon ärligt talat vaskar skiten ur mig!