To find closure.
Under den tid jag befann mig i mitt livs livskris kunde jag inte äta. Jag? Jag som alltid kunnat äta. Fullkomligt frossat i allt vad salt och läsk heter, kunde inte så mycket som att pilla i mig ett enstaka chips. Och jag tror att ett bevis på att min kris börjat gå över är att jag nu kan hysteriäta chips igen. Ok, jag går fortfarande inte upp i vikt igen, men jag vill också fortsätta neråt. Därför är det dags att fortsätta nu. Ni vet, med träning & hälsosam mat. Herregud, undrar hur många gånger jag sagt det i mitt liv?
Men ikväll festade jag loss på en Estrella Pepparchips, en holiday hot dipp och en burkläsk. Men efter halva påsen insåg jag att det var dags att kasta. Så, ner i soptunnan. Därefter gick jag på snacksjakt i skåpen och hittade allt från chokladdragerade popcorn till halvtorkade ahlgrensbilar. De åkte de med. Ja jag vet, onödiga pengar - men jag måste. Och barnen får helt enkelt lida de med. Hädanefter blir det frukt, lite glass och möjligtvis saft till fredagsmys. Godis behöver inte alltid vara center of attention. Fredagsmys ska vara fredagsmys utan godis. De ska vara familjetid. Nu jäklar, heja mig.
Det här blev ett överjävligt träningsbloggsinlägg utan någon som helst humor, men jag lovar annorlunda i framtiden. Jag verkligen avskyr att skriva rader om varför, när och hur jag ska börja träna, tänka hälsosammare.
Jag öppnar butiken hela veckan. Men efter det ska jag promenixa till SATS & bränna av ett 1,5 h pass.
Dags att börja. Underbart!
Kommentarer
Trackback
