Hello little swedes of hangover. Jag är pigg som ett bär och skuttar omkring till Johnny Lang på jobbet. Förstår inte varför det är alldeles folktomt? Kan det ha med gårdagens nattfylla bland svenska folket att göra? Förmodar så. Jag är glad, hoppig & alldeles jätte-inte-bakis, för smart som jag är så drack jag ingenting.

 

Så. Firade midsommar med mamma och syster, samt barnen och deras pappa. Asmysigt. Vi åt gott och kalasade på coca cola, samt badade i barnens extremt hysteriskt stora pool. Sedan såg vi film och därefter gick jag och la mig... Sov. Skönt. Till plötsligt min mobil började ringa utav bara helvete... Missade-samtals-listan såg ut som sådan.

 

 

Tillslut fick jag nog och satte mig upp kl 02:30 för att svara, det var då MR.X ringde. Han var lätt sallongsberusad, glad och pratade om vad för slags relation vi hade. Bad om ursäkt för att han väckte mig. Skrattade. Sjöng och sedan sa jag att jag behövde sova. Skrattade högt för mig själv när jag la mig i sängen igen.

 

Däremot samtalet med Danne. (Jag har ju sagt till honom att vi inte ka höras mer), var onykter och oförmögen att prata som vanligt. Det lät ungefär såhär: "Asså, jag försöker övertyga mig själv om att jag inte tänker på dig, men det gör jag hela tiden. Vad känner du för mig? Tänker du på mig. Jag har asså bara druckit en öl, bara en. Nehe, men du vill inte prata med mig, men skit i det då. Ring när du tänkt ut vad du vill med mig... klick"!

 

Men vaddå ring när du vet vad du vill? Jag vill ingenting. Hur många gånger ska jag säga det innan du förstår. Jag har inga känslor för dig, saknar dig inte och har aldrig gjort. Den krassa sanningen. Och jag vill att du förstår när jag ber dig att sluta ringa. Danne, jag vill vara ifred.

 

Jag går liksom vidare från något som aldrig någonsin var du och jag iaf.